Söndag
Då var det äntligen gjort...
Allting har gått bra och jag fick åka hem redan i fredags efter lunch :)
Har nu fyra fina plåster på magen efter ingreppet... har ingen aning om hur såren ser ut eller exakt var de är placerade, men det visar sig väl när plåstren trillar av.
Är lite fundersam på var det såret vid naveln är placerat... plåstret sitter liksom över naveln så jag har ingen aning om det är ovanför, nedanför eller i naveln...
Men som sagt det ger sig när plåstrena trillar av...
Operationen gick bra, men jag mådde pyton när jag vaknade upp. Jag och narkos passar inte som handen i handsken...
När de skulle försöka få mig att vakna på uppvaket eller om jag var på IVA så var jag inte såå kontaktbar om vi säger så...
Jag drev typ mellan medvetande och sömn, jätteskum känsla!
Operationen skedde på förmiddagen/lunchtid på torsdag och jag mådde väl inte okey förrens vid 22 på kvällen då jag kunde stå upp själv utan att spy... tyckte väldigt synd om mor och far som kom för att hälsa på mig vid 19 tiden på kvällen, jag var inte så kontaktbar utan låg mest och lyssnade på när de pratade med mig.
Men tillfrisknandet har gått ganska fort ändå måste jag säga det känns bättre för varje morgon jag vaknar upp :)
Men det som fortfarande är jobbbigast är att ta sig till och från liggande ställning... det är liten prövning varje gång man ska i och ur sängen utan att ha sina magmuskler med på noterna :P
En sak som jag lärt mig av allt detta är att jag är väldigt svårstucken... har blåmärken på armarna som bevis (har provat och fota men de gör sig inte bra på bild...) En enda person har lyckats att få in en infart på mig på förska försöket... och det är ett antal som har försökt. Vissa har till och med gett upp och gått och hämtat någon annan... varken roligt för mig eller dem.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Jag tycker inte att det är lika otäckt att bli stucken längre. När jag väntat ut de obligatoriska 4 veckorna så ska jag ta mod till mig och gå till blodcentralen och bli blodgivare... nu har jag inget att skylla på längre :)
Allting har gått bra och jag fick åka hem redan i fredags efter lunch :)
Har nu fyra fina plåster på magen efter ingreppet... har ingen aning om hur såren ser ut eller exakt var de är placerade, men det visar sig väl när plåstren trillar av.
Är lite fundersam på var det såret vid naveln är placerat... plåstret sitter liksom över naveln så jag har ingen aning om det är ovanför, nedanför eller i naveln...
Men som sagt det ger sig när plåstrena trillar av...
Operationen gick bra, men jag mådde pyton när jag vaknade upp. Jag och narkos passar inte som handen i handsken...
När de skulle försöka få mig att vakna på uppvaket eller om jag var på IVA så var jag inte såå kontaktbar om vi säger så...
Jag drev typ mellan medvetande och sömn, jätteskum känsla!
Operationen skedde på förmiddagen/lunchtid på torsdag och jag mådde väl inte okey förrens vid 22 på kvällen då jag kunde stå upp själv utan att spy... tyckte väldigt synd om mor och far som kom för att hälsa på mig vid 19 tiden på kvällen, jag var inte så kontaktbar utan låg mest och lyssnade på när de pratade med mig.
Men tillfrisknandet har gått ganska fort ändå måste jag säga det känns bättre för varje morgon jag vaknar upp :)
Men det som fortfarande är jobbbigast är att ta sig till och från liggande ställning... det är liten prövning varje gång man ska i och ur sängen utan att ha sina magmuskler med på noterna :P
En sak som jag lärt mig av allt detta är att jag är väldigt svårstucken... har blåmärken på armarna som bevis (har provat och fota men de gör sig inte bra på bild...) En enda person har lyckats att få in en infart på mig på förska försöket... och det är ett antal som har försökt. Vissa har till och med gett upp och gått och hämtat någon annan... varken roligt för mig eller dem.
Men inget ont som inte har något gott med sig. Jag tycker inte att det är lika otäckt att bli stucken längre. När jag väntat ut de obligatoriska 4 veckorna så ska jag ta mod till mig och gå till blodcentralen och bli blodgivare... nu har jag inget att skylla på längre :)
Kommentarer
Trackback
